Krav-kontroll-stöd-modellen

 

Att människan ska kunna utöva kontroll över sin egen situation är något mycket fundamentalt. Detta begrepp är också viktigt i den s.k. krav–kontroll-stöd-modellen. Denna teoretiska modell handlar om relationen mellan yttre psykiska krav och de möjligheter till beslutsutrymme och stöd som människorna får i sin miljö. När det gäller relationen mellan krav och kontrollmöjligheter brukar man betona att man kan tänka sig fyra extremsituationer. Den första, den ”avspända”, innebär att kraven inte är extremt höga och att beslutsutrymmet (d.v.s. möjligheter att utöva kontroll) är högt. Man får arbeta i en rimlig takt och dessutom lägga upp det hela ganska mycket själv. Den ”passiva” situationen innebär att man har låga krav men också mycket litet beslutsutrymme och den ”spända” att man har höga krav och litet beslutsutrymme. Det finns en omfattande forskning som visar att det framför allt är den ”spända” situationen som ökar risken för sjukdom. Spänt arbete har t.ex. visat sig ha samband med stroke, diabetes, depression liksom med alkoholkonsumtion och fysisk inaktivitet i studier som bygger på SLOSH. En studie visar också att nivån av krav och kontroll i arbetet är relativt oförändrad över tid för många arbetande och att en längre tids spänt arbete ökar risken för höga depressiva symtom. Bra stöd på arbetet minskar risken för sjukdom, enligt många vetenskapliga undersökningar. Detta stöds av studier baserade på SLOSH gällande depressiva symtom, emotionell utmattning och sömnproblem. Sömnproblem kan emellertid även leda till att man upplever stödet på arbetet som sämre.